Det kommer aldrig vara över för mig
Kategori: Allmänt
Upp. Upp. Upp. Det är över nu. Grått och blött utanför inomhus. "Den svenska befolkningens medelvikt har sedan 80-talet ökat med 5 kg". Iza följer trenden.
Har en tendens att fastna ibland. Har kört fast ganska ordentligt. Med hjul som snurrar utan att få grepp om underlaget. Trots åtskilliga försök. Har jag dykt ner ordentligt i den värld jag känner så väl så har jag så svårt att se att någonting annat existerar. Det svarta kaffet smakar illa. Överätning och hetsätning tar bort all ljusning i det svarta guldet.
Finns inga mål. Ingenting att kämpa för. Inte just nu. Saknaden och sorgen är för stor. Misslyckandena för många. Jag har förlorat. Samtidigt är jag inte beredd att ge upp. Jag kommer kanske tvingas förlora om och om igen. Man kan göra det med människor. Förlora dem om och om igen. Vissa tappar man aldrig hoppet för. Även om man skulle vilja. Jag börjar inse att jag inte är värd dig. Att det blir orättvist. Jag har ingenting att ge dig och du har allt att ge mig.
Den morgonen som skulle vara starten på slutet gick åt pipsvängen. Det är inte över än. Lite kvar tydligen. Hur mycket?
Ett brev ifrån landstinget dimper ner i brevinkastet. En läkartid. Vad ska jag säga? Vad ska vi prata om? Ska jag stå upp för detta? Förklara? Jag kan inte förklara. Han ska vara den som ger en remiss om nödvändigt. Vi får se. Herregud. Jag vill inte. Samtidigt som jag vill.
