Natti
Kategori: Allmänt
När jag har varit i en svart period gällande maten, då i princip varenda vakna stund tillägnas åt att äta, ha ont i kropp och själ och isolera mig eller totalt stänga av och bara gå in i hat och förakt, så har jag vanligtvis ett par "övergångsdagar". Sådana som innehåller stunder då jag tycker mig ha kontroll. Då jag tror mig kunna hantera. Men sedan tappar jag mig själv några gånger på vägen. Fall som inte är fullt lika stora som det tidigare. Men som fortfarande skapar tvivel och ångest. Som vanligt kompenserar jag direkt bara ibland (träning eller spyor) eller så ser jag till att hålla igen resten av dagen/nästa dag.
Idag var första övergångsdagen. En till synes bra dag. Som på kvällen tappade allt vad det braiga i min värld innebär. Och det sista stoppade jag i min mun för ett litet tag sedan. Nya tag imorgon.
Jag träffade en grabb idag som jag inte haft den lättaste relationen till. Eller ja, vi har väl egentligen knappt någon relation överhuvudtaget. Jag åkte iallafall och hälsade på honom ikväll. Trots att jag visste att jag tog en risk. För jag blir i regel alltid ledsen och uppgiven när jag har träffat honom. Han tycks inte se och respektera mig och det gör mig väldigt ont och skapar starka känslor av otillräcklighet. Trots detta åkte jag dit. Satt ett tag vid hans köksbord. Försökte lyssna på honom. Hans sätt att prata, hans ord, hans mål med hans ord, hans kroppsspråk. För jag vet ju faktiskt knappt vem han är och frågan är om jag verkligen då kan veta vem han är i förhållande till mig.
Jag blev berörd. Har trots allt aldrig blivit så ledsen av någon kille som av honom (även om det kanske aldrig var hans avsikt och även om min reaktion kanske inte var legitim). Jag var otroligt nervös innan. Och efteråt visste jag inte vad jag skulle känna. Massor och ingenting.
Men nu känns det bra. Jag gjorde det. Vi hängde en stund. Nyktra. Det var ett år sedan sist vi umgicks nyktra (bakfylla räknas inte). Och nu känner jag mig lugnare. Jag har fått vara mig själv. Han har fått vara sig själv. Precis vad jag ville. No hard feelngs och nu kommer jag inte vara det minsta orolig inför nästa gång jag stöter på honom. För nu kan jag prata fritt igen. Nu känner jag mig inte längre lika dömd och utelämnad.
Sex utan någonting annat kommer aldrig att vara någonting för mig. Inte nödvändigtsvis en kärleksrelation, men för mig går det inte om den inte sker i samband med en relation där öppenhet och ärlighet är en prioritet. För sex är inte ingenting. För mig kommer det antagligen aldrig kunna bli "ingenting".
