Deep and Relax
Kategori: Allmänt
Jag visste att jag skulle tycka om dig. Jag visste att jag en gång skulle träffa dig. Ikväll stod du där. Det var därför jag kom. Och jag sa hej. Du verkade lite hård till att börja med men sedan kände jag din värme. Du är vacker. Och stark. Inuti och utanpå. På många vis vackrare än mig. På många vis starkare. Jag spelar teater. Du är nog ärlig. Och jag förstår. Jag tror på dig. Och jag tror på ditt liv. Jag tror på dina val och jag tror att jag förstår mitt eget lite bättre. Tyvärr hade jag nog hoppats på att bli motbevisad snarare än bekräftad.
Jag var hungrig och klarade inte av att äta en macka inför dig. Inte ikväll. Inte nu när du vet hur mina senaste dagar har sett ut. Så jag gick hem. Åt en macka. Nu skäms jag. Vill bekänna. Skriva till dig: "Du! Nu åt jag en nattmacka. Bara så att du vet. Tydligen kunde jag inte besegra min hunger idag heller". Samtidigt tänker jag på hur jag borde trycka i mig mer. Och mer och mer och mer och mer. Klockan är tjugo över fyra på morgonen. Egentligen skulle jag ha gått på en kurs imorgon. Lärt mig lite om musikproducerande. Men nu förstörde jag det för mig själv. Jag brukar ha en tendens att göra så. Alltid undermedvetet (medvetet?) förstöra sådant jag egentligen vill.
Jag är väldigt ledsen inuti. Mer än jag egentligen vill erkänna. Jag vill gråta. Fantiserar om hur blod rinner ur sår på min hud och om hur jag krälar i mina egna spyor. Det får mig att må bättre. Gör att allting känns mer rätt.
Är det tid jag måste ge er? Jag vet inte om jag kan ge mer av mig själv? Ni uppskattar det inte. Ni vill inte ha det. Och vem kan klandra er? Jag om någon förstår. Ändå vissnar jag inuti. Ändå dör ett svagt brinnande ljus då all syretillförsel försvinner. Och vad fan trodde du din horjävel? Är det dags nu ditt äckel? För en ny omgång? Förbered dig. Du ska inte sova. Du ska hata och kväva och hata igen. Jag darrar. Jag skriker. Går sönder intuti och tänker ta sönder ännu mer. Det är jobbigt nu. Det gör ont nu. Jag vill inte. VILL INTE. Men jag måste. Jag förstår inte hur jag kan skriva. Hur jag kan ordsätta just nu. Men jag gör det för att komma ihåg. För att jag annars så lätt glömmer. Nu ska du utplånas och få vad du förtjänar ditt fittluder.
