bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Att vara

Kategori: Allmänt

Jag måste säga att jag har mått riktigt bra på senaste. Naturligtvis inte perfekt men ingen människa mår perfekt. Man har alltid små dippar och det får man lära sig att leva med - för det är så livet fungerar. Att förvänta sig någonting annat är att göra livet omöjligt för sig själv.
 
Jag blir starkare. Jag älskar och accepterar. Ser och utvecklas. Trivs och vantrivs. Och jag har tänkt massor på att jag säger (och därmed låter andra säga och tycka) att jag är för mycket. Det är faktiskt inte sant. Och jag sluta med det. Jag känner mycket - absolut, men jag är inte för mycket. Jag är inte elak. Jag vill aldrig något ont. Jag bryr mig massor ochn visar det. Känner jag så låter jag mig att känna. Jag har en stark personlighet. Och det är något som jag vill ha. Inte något som jag ska tona ned eller låta andra tona ned. För andra starka personligheter är dom som intresserar mig, som utvecklar mig och som får mig att bli berörd på riktigt. Alla människor förtjänar att vara sig själva. Jag älskar högt och lågt och jag uppskattar så otroligt mycket av min omgivning. Jag försöker att hitta någonting hos de flesta av mina medmänniskor som jag känner igen mig i. Jag försöker att förstå och jag försöker att acceptera. För utrymme behöver alla människor. Utveckling är också något som vi alla behöver. Självacceptans och självkärlek. Styrka och trygghet.
 
Jag vet till stor del vem jag är. Även om jag fortfarande har mycket att utforska. Även om jag fortfarande har mycket som jag kanske inte förstår mig på till hundra procent. Men jag är
Jag har så obeskrivligt mycket kärlek inuti som jag låter ta plats. Eftersom att jag tror på att dela med sig. Jag tror på att försöka ge och jag tror på att försöka bry sig. Jag tror på att offra lite av sig själv för andra - för då växer både andra och jag själv. Så länge man inte utplånar sig själv. Men det är nog lättare sagt än gjort.
 
Jag söker, jag letar och jag hittar. Lär mig att stå upp för mig själv genom att fundera på vad som för mig är respekt och omtanke. Älskar dom som älskar mig. Försöker att inte skrämmas. Jag lever och jag lär. JAG ÄR. Om någon försöker att få mig att känna någonting annat så är det min uppgift att försvara mig själv. Min uppgift att tro på mig själv. Min uppgift att se det fina och inte det fula. Min uppgift att se det värdefulla. Ska acceptera för att senare kunna älska.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: