bulimiza.blogg.se

Jag är väldigt trött på att varje dag behöva jiddra med matbeslut och kroppstankar. Så himla trött på det. Framförallt när jag delar det med så få. Har tankarna där så ofta men känner så sällan att jag ens kan prata om dem. Det bara upptar tid och energi från andra.

 

Igår kväll hade vi filmkväll. Med massa godgrejer. Jag somnade med svullen mage. Vaknade och bestämde mig för kaffe och cigaretter åtminstone fram till eftermiddagen. Trots att jag vaknade med vrålhunger. Det gör jag alltid om jag ätit lite för mycket på kvällen. Vid kvart över tre åt jag, Carro och Emil thaikäk. Jag borde inte ha ätit. Jag mådde bra innan, sen fick jag småkrypande ångest. Kände mig obekväm. Såg det som att jag hade två alternativ; antingen kräkas bort obehaget eller fortsätta med att äta bort det. Önskar jag hade valt det första. Men så respektfulla skulle vi inte vara idag.

Vi tittade på film idag också. Men utan snask. Min mage stod i fyra hörn och en knut och det kändes som att fettet ovanför armbågarna växte. Magen står fortfarande rakt ut och jag förstår att jag nu vägrar låta kroppen tappa de kilon som den tappat. Så har jag omedvetet gjort på senaste. Ett par kilo och jag förstör för mig själv med hets och skitmat och överätning. Kräktes en sväng på kvällen. Men det gick bara till en viss gräns. Sen rapade jag spyor. Mat uppe i strupen.

 

I övrigt har jag haft en helt okej dag. Riktigt härlig förmiddag med promenad och trevligt sällskap och lite häng hos Carre. Sen lite minigolf.

 

Trötthet och besvikelse får mig att inte vilja vara vaken längre. Jag hade tänkt sova bredvid grannen inatt egentligen. För att jag behöver det. Men jag står inte ut med närhet när jag är såhär svullen. Är så rädd att en arm ska hamna på magen. eller att svullnaden ska synas. Den tunga andningen höras. Och flodhästkänslan är inte trevlig. För vem vill ha en flodhäst bredvid sig?