Kärlekskrank
Kategori: Allmänt
Det blir aldrig som man har tänkt sig. Jag mår fortsatt dåligt. Varit vaken i dryga två timmar. På "årets finaste dag". Så mycket som jag skulle ha varit med på. Stockholm by gummibåt, pridetåget som idag parerade genom Stockholm och fest med underbara människor ikväll. Men när man känner sig dålig, äcklig, ovärdig och tråkig så vill man inte visa sig. Då vill man inte vara bland människor. Jag blir så ledsen över att jag är så ledsen. Jag ville vara piggare. Ville må bra eller åtminstone bättre. Två timmar av vakenhet. Magen gör fruktansvärt ont av glass, choklad, munkar, bullar. Vill blunda, gråta och vara hemma. Men det går inte. Vill ta fulldos atarax om inte mer men har ingen där jag är. Pratade en sväng med Caroline. Samtidigt som jag satt ihopkrupen, ätandes på sista glassen. Svarade eftersom att jag visste att hon nog hade druckit lite. Och för att jag saknar henne. Annars hade jag avvaktat.
Jag skulle verkligen behöva vara nära någon. Längtar så efter att lämna ensamhetskänslan. Skulle vilja krypa ner bredvid killen jag träffade för en vecka sedan. För att skeda. Få en kram. Och en puss. Men nej.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill krypa ner bredvid någon som får mig att känna mig trygg.
