bulimiza.blogg.se

Jag mår bra. Det regnar ute och då blir jag lycklig. Alla krav försvinner. Jag klarar inte sommaren. Är jag det minsta låg så blir jag extremt deprimerad av skinande sol och glada själar. Dessutom måste man visa sin kropp. Kroppen som borde vara välformad och skimrande brun. Kroppen man istället hatar och skäms över. 

 

Igår vaknade jag vid halv elva. La mig i soffan. Stod ut med mitt illamående. Åt några vindruvor och samlade kraft för att ta mig till duschen. Det tog mig tre timmar. Tre timmar att ta mig till duschen. Sen la jag mig alldeles utmattad på vardagsrumsgolvet. Orkade inte gå hela vägen till sängen eller soffan. Alldeles alldeles ledsen inuti. Alldeles alldeles liten inuti. Kan depression skapa illamående? 

Sedan hörde världens bästa Emil av sig. Han är så otroligt snäll. Faktiskt en av de snällaste människorna jag någonsin har mött. Han är så himla duktig på att ta hand om mig och på att säga snälla saker till mig. Om han bara visste vad det gör ♥. Det betyder enormt mycket och uppmuntrande snällhet är precis vad jag behöver när jag bara vill gråta och dö på mitt vardagsrumsgolv. Så jag följde med Emil och Nicklas på en fisketur. Och vi la i Nicklas båt, köpte åror och handlade. Mysigt fix helt enkelt. Jag somnade i baksätet och hade maraton i gäspande. Men jag fick vara med iallafall. Vi badade. Jag är så glad att dom är så snälla mot mig. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på det. Kanske var det deras okonstlade sällskap som hjälpte mig lite. Det var bra att jag tvingades ut iallafall. Fina pojkar. 

 

Åt vindruvor, två nektariner och en banan. Det var allt jag fick i mig under dagen. Dagen innan hade jag ätit en nektarin och lite yoghurt. Väldigt ovan vid obefintlig hunger. Väldigt van vid att kämpa emot befintlig hunger men det är en helt annan sak. 

 

Klockan 20.15 mötte jag Madelene på Harrys. Vi skulle äta. Jag var faktiskt vrålhungrig. Men nervös. Ville inte få i mig för mycket och när hungern är stark brukar jag bli svag. Hade svårt att välja, ville ta något som inte var onyttigt för att inte riskera att falla. Grillad tonfisk. Med sallad och sex små potatishalvor. Åt. Det var inte särskilt gott. Smakade några av Madelenes pommes. Åt fem av mina potatisar. Hungern övergick till den mättnaden som får mig att vilja starta ett race. Jag blir rädd och fylls av ånger. FAN. Varför åt jag inte bara den äckliga tonfisken!? Som jag hade tänkt? Jävla Iza. Typiskt dig att alltid vara så jäkla dum i huvudet. Hur ska du hantera detta har du tänkt?! Huvudet snurrar. Överväger. Ska jag åka hem och fortsätta det som just påbörjats? Funderar på vad jag kan få till hemma hos mig från skafferier, kylar och frysar. Kanske borde skynda mig till affären? Stänger om 45 minuter. Jag hinner. Eller ska jag försöka hjälpa mig själv genom att faktiskt stoppa nu? Gå till toan och säga att det som finns i min kropp inte ska få vara kvar, ta bort det och därmed stoppa en urspårad hetskväll? 

 

Madelene ♥ övervägde länge om jag kanske borde ha skitit i att skriva detta eftersom att du var med mig. Känns som att jag ljuger dig rakt i ansiktet eftersom att jag inte delade något av detta med dig i stunden. Hoppas att du inte blir besviken på mig. Och hoppas att du inte blir ledsen. Men jag delar inte i stunden. I stunden behöver jag ensamhet.

Jag gick till toaletten. Försökte snabbt tvinga upp det jag inte ville ha kvar. Men det fick inte ta för lång tid - ville inte få Madelene att tro något och ville inte heller förstöra ansiktfärgen genom för mycket spytårar. Så jag gav mig efter en stund. Utan att känna mig färdig. Bestämde mig för att försöka komma hem så snabbt som möjligt för att kunna fortsätta hemma. Inte fortsätta äta - för nu hade jag påbörjat stoppet och tänkte fortsätta hjälpa mig själv.

 

Så det var min gårdag. Sen såg jag film hos Erik. Och planerade inför hets uppe i min lya. Det var svårt att styra av det. Lusten var stor men jag lyckades. Tvingade mig att sitta kvar och titta färdigt på filmen. Sen gick jag upp. Förberedde tre mackor. Med smör och ost. Tog två av dem och sen messade Erik och frågade om jag inte kunde komma ner och sova med honom. Slängde den tredje mackan i soppen och lugnade vilddjuret inuti. Gick ner och lade mig bredvid honom. Tog lång tid innan jag fick ro i kroppen och somnade och sen har jag sovit oroligt hela natten. Men jag vaknade ganska glad ändå. Regnet smattrade mot fönstret och gårdagen som hade kunnat gå käpprätt åt helvete gick ändå relativt bra.

 

Idag ska jag försöka tänka snälla tankar. Idag ska jag försöka tänka på mig och på vad jag vill. Mamma ska fika en sväng med mig efter att jag varit hos Kristin. Och jag ska vara hos Kristin om 40 minuter. Det blir bra. Den här dagen blir bra. Den blir vad jag gör den till.