Aj, mitt hjärta
Kategori: Allmänt
Två dygn av harmoni. Såhär ska det kännas. Här ska jag vara.
Men nej. Obehaget kommer. Smyger. Och där är det. Skit också - jag trodde att jag skulle slippa nu när jag åkt iväg. Nya möten. Nya människor. Intryck, intryck, intryck. Bedömning. Analys. Granskning. Jag hör inte hemma. Ingenstans. Finns ingen plats. Aj. Mitt hjärta. Aj. Min själ. Varför fick jag inte fortsätta må bra?
Behövde lämna min hemstad för en stund. Komma bort från människor och komma till andra människor. Få göra som bara jag vill. Få känna mig fri. Åkte till huvudstaden igår kväll och ska stanna tills jag inte vill mer. En lättnad till en början. Men i nuläget är all glädje borta. Och kvar finns sorgen. Den djupa, oändliga sorgen.
Aj, mitt hjärta. Jag passar inte in. "Man får glida, man får undvika". "Människor borde fatta vinken, det är självförnedring att fortsätta höra av sig". Hur kan det försvaras? Det är alltså sant. Skrivet svart på vitt. Ett avvisande i form av tystnad. Tystnad är detsamma som - du betyder ingenting för mig. Aj, mitt hjärta. "Jag förstår inte varför man inte bara kan vara skön och soft". HOW CAN I LOVE WHEN I'M AFRAID TO FALL?
Gå hem. Lusten som växer. Planer som smids. Fan. Det är öppet. Köper, äter, ångrar, spottar, slänger. Köper igen. Äter, ångrar, spottar, slänger. Helvete. Iza. Dumma dumma flickebarn som inte kan anpassa sig till den här världen. Kliver in i lägenheten jag ska sova i. Aj, mitt hjärta. Ångrar att jag slängde. Ångrar att jag spottade. Gräver i skåp. Hittar. Äter, ångrar, spottar, slänger.
Ta bort mig. Nu är jag redo. Jag vill inte mer. Nu kan jag gärna ställa mig först i kön för avlivning. Jag har ingenting. Klarar ingenting. Allt gör ont. Alla steg, alla andetag. Din fule fan. Fula, äckliga människa. Fullkomligt ovärdig. Tro ingenting annat. Slås hela vägen hem mot tankarna. Tänker att jag ska försvara mig. Provar. Men klarar det inte. Provar igen. Går inte.
Två perfekt skapelser. Och så jag. Två lyckade varelser. Och så jag.
