bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Hoppa hit hoppa dit

Kategori: Allmänt

Tänker att jag borde göra något. Försöker spela in musik. Går mellan köket och soffan. Öppnar kylen, stänger den igen. Brer mackor. Tar en tugga. Ångrar mig. Backar bort från mackorna och sätter mig i vardagsrummet igen. Har målat lite vitt i toaletten tidigare. Minns inte om det var en eller två gånger. 
Livet hånskrattar åt mig. Jag är väldigt dålig på att leva just nu. Jag har ingen lust. Just för att det är för svårt. Och jag orkar inte bry mig just nu. Orkar inte bry mig om någonting som har med mig själv att göra. Skiter i vilket. 
 
En ny bekantskap var med mig på fest i lördags. Han gick på något. Och försökte sälja till en av mina vänner. Fullkomligt oacceptabelt. Jag håller inte på med sådant och inte mina vänner heller och ingen ska behöva utsättas för att anpassa sig till någon som inte har koll på läget. Jag har tagit det med honom. Sagt rakt ut vad som gäller. Sagt rakt ut att det inte är okej. Känner mig respektlös gentemot mina vänner. Hade jag haft bättre koll den kvällen så hade jag tagit honom därifrån och följt honom hem. Han var inte otrevlig på något vis men jag vill inte att någon ska tvingas vara illa till mods. Jag blir ledsen. På mig själv. På min naivitet och respektlöshet. Han hade en chans. Han tog den inte. Han sumpade den. Finns inga ursäkter. Varken för honom eller för mig som inte genomskådade det i stunden. Och nu måste jag komma fram till hur jag ska hantera honom. Jag tänker inte vara med honom när han är påtänd. Jag vill inte vara inblandad i sådant skit. Och jag kan inte under några omständigheter tvinga in mina fina vänner i sådant. En annan sak om han sköter sig. Samtidigt gör det så jävla ont i hjärtat att förskjuta människor. Men jag ska vara tydlig. Så länge drogmissbruk finns med i bilden tänker inte jag vara med. Han är en fin grabb. Med en trasig själ. Och jag lider verkligen med honom.
 
Duktig flicka blir smutsig flicka. Precis så känns det. Jag smutsar ner mig och säljer mig på alla håll och kanter. Snärjer in mig. Leker farliga lekar, tänker konsekvensfritt. Tar risker och skiter i hur det går. Tänker inte, agerar bara.
 
Att bli såld känns bättre än att inte få vara med alls. Knullad är bättre än ingenting alls. 
 
Ni märker hur jag hoppar från tanke till tanke. Byter ämne. I huvudet och i skrift. Bara flyter med. Sorgen ligger i. Ständigt. Lullar runt. I en liten dimma. Lever på yoghurt och mackor och kaffe med mjölk och grädde. Ingen ordning. Saknar B. Har fortfarande inte umgåtts med henne på jättelänge. Och jag behöver henne. Massor. Som vanligt med mig. Behöver och kräver. Behöver och kräver. Känner mig totalt ensam. Som att jag förskjuter alla mina fina. Gör jag det? Jag borde inte göra det. Jag mår så jävla illa på mig själv och mitt liv. Så trött på mig själv. Illamående illamående illamående. Ska vi måla toaletten? Ska vi gråta? Jag vill gråta. Vart är famnen jag saknar? 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: