bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Jag älskar dig

Kategori: Allmänt

Kurrande mage. Tänkande tankar. Kännande känslor. Förvirrad mage. Förvirrade tankar. Förvirrade känslor.  
 
Tänkte att jag kanske borde försöka igen. Tänkte att hon kanske faktiskt mår dåligt och vad för vän är då jag om jag inte försöker igen trots oförklarligt och för mig väldigt sårande undvikanden. Ett ursäktande svar. Igen. "Tiden bara försvinner. Det jobbas heltid. Syster på besök" osv... Om hon bara visste hur mycket jag bryr mig. Och det gör jag fortfarande. Även om hon tydligt visar att hon inte klarar att bry sig lika mycket tillbaka. Då slår det mig. Letat efter en förklaring till hennes avståndstagande. Nu kanske jag har hittat anledningen. Jag sa till henne att jag älskar henne. För det tror jag mig faktiskt göra.
Hon är en sådan fin själ som jag känner mig beredd att göra massor för. Hon har en fantastisk förmåga att visa omtanke som ingen annan och att säga vackra, stärkande saker som tycks komma från hennes hjärta. Vill liksom att hon ska få må bra och att hon ska trivas med sig själv och sitt liv. Att hon ska slippa den ensamhet som jag vet att hon ibland kan känna (precis som jag själv och många andra).
 
Jag vet att hon aldrig säger jag älskar dig till någon. Ville inte att hon på något sätt skulle känna sig obekväm eller skyldig att svara detsamma, så jag sa något i stil med "du behöver verkligen inte svara på det här för det vet jag att du har svårt för men jag vill bara säga att jag älskar dig. Och jag vill att du ska veta det".
 
Det tar egentligen emot för mig också. Jag säger inte "jag älskar dig" till alla i min närhet. Bara till dem jag tror mig att verkligen älska. 
Jag kanske skrämde dig. Kanske gjorde jag dig obekväm och livrädd. Förlåt. Kan man säga förlåt för att jag älskar dig? Det var korkat av mig. Det var det. Du förtjänar mer utrymme om det är vad du behöver. Jag menade inte att kväva men kanske var det precis vad jag gjorde. Jag vågar inte jaga. Rädd att skrämma mer. Rädd att göra mer skada än nytta. Men det gör ont att bli avvisad och borttryckt. Speciellt av någon som man sätter så otroligt högt. Men jag får svälja det. Tycker fortfarande om dig massor och jag storgråter inuti när jag tvingas inse att du inte orkar med mig. 
 
Förlåt. Förlåt för min intensitet. Och förlåt för att jag älskar dig. 
 
❤❤❤
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: