Salt & Vinäger
Kategori: Allmänt
på spröda potatisskivor.
Jag är ovan. Ovan vid umgänge en söndagskväll som går ut på ölhinkande, kedjerökande och zippåsar med mossigt innehåll. Och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Vet inte vad jag ska tycka. Vet inte vad jag ska tänka. Vet inte vad jag ska känna. Tycker jag att det okej? Tycker jag att det är en axelryckning? Ett "människor gör som människor vill göra"? Kanske blir nästa tugga god. Sambobråk som grundar sig i vem som tog slut på pulvret. Eller vem som drog den första linan. Här passar jag inte in. Här vill jag ändå vara.
- vill du ha?
Skakar på huvudet.
Chipspåsen luktar lite som skosvett och syran är frätande i munnen. Vet inte om jag gillar eller ogillar det. Och nu då? Vad händer i livet nu? Vad går livet ut på? Dessa människor är smarta. Fina. Roliga. Lyckliga? Hur kan det då vara dåligt för dem? Hur skulle de vara utan allt detta? Vilket liv är det riktiga livet? Hur borde jag leva?
Vill ha mer syra. Starkt citronvatten. Känner mig sårig i munnen. På ett bra sätt. Vem är jag i allt detta? Minns gymnasiet och högstadiet. Festerna som jag kände mig så missanpasad på. Kunde inte slappna av, kunde inte släppa loss. Kände mig som en "tråkig torris" som satt tyst i ett hörn. En som man inte saknar. En som man inte nödvändigtvis tar med sig igen. Nu är jag inte sådan på fester längre. Tvärtom. Jag frontar. Iallafall i rätt umgånge. "Fel" umgänge skapar samma välkända osäkerhet inuti i mig och jag försvinner. Önskar att jag vore en annan. Vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra. Och här, en söndagskväll, finner jag mig själv i exakt samma position. Exakt samma känsla. Hur ska jag bete mig här? Vilken är min roll? Förvirring uppstår inuti. Jag blir lugn när jag kliver innanför min port. Lugn, men samtidigt känner jag mig missmodig. Känner mig som "förstöraren". Den som drar ner stämingen. Den som genom sin egen obekvämlighet gör alla andra obekväma. Ett dåligt tillskott. Varför följde hon med? Vad gör hon här? Varför är hon så tråkig? Då kan hon väl lika gärna gå hem? Hon platsar inte här. En färg som skär sig så illa med de andra.
- vill du ha?
Skakar på huvudet
Jag ska sova på min förvirring. Se vart den hamnar. Ska jag äta mer först?
