Trasseltrubbel
Kategori: Allmänt
"Som att du tycker att det är häftigt eller något att hänga med sådana"
Nej Erik. Och jag blir faktiskt ledsen när du säger så. Men det vågade jag inte säga är klart. Istället gick jag upp till mig och nu gråter jag lite.
Jag tänker hela tiden på hur fan jag ska bete mig. Hur jag ska dra mig ur. Hur jag inte ska bli inblandad. Och så säger min vän att han tror att jag tycker att det är häftigt. Jag blir förödmjukad. Och naturligtvis säger han också att han aldrig vill bli omnämnd i dennes sammanhang. Inte heller vill han bli inblandad på något vis. Nej. Du ska inte bli inblandad. Det är jag som är inblandad om du inte märkt det och jag får självklart skylla mig själv. Min naivitet. Och min vilja att låta alla delta. Mitt intresse för människor och mina svårigheter att avvisa. Sen första gången killen med besvären var här så har jag hållit honom på avstånd genom att inte ha kontaktat honom. Har bara svarat på meddelanden eftersom att jag inte tycker att man får ignorera någon. Sen bjöd jag med honom i lördags eftersom att han hade frågat om vi kunde göra något snart. Det blev inte bra och då får det räcka nu. För jag tycker inte "att det är coolt eller häftigt". Jag tycker att det är hemskt. Tragiskt. Sorgligt.
Jag är korkad. Ledsen och besviken på mig själv. Allt blir fel. Jag tror även att jag gör andra besvikna och ledsna just nu. Fan också. Now what?! Red ut din röra. Allt börjar med D-pojken. Och jag fortsätter med röran på grund av honom. Kan inte begripa varför.
"Är du kär i honom?" frågade Kristin. "Jag vet inte", svarar jag. För jag vet faktiskt inte. Jag är inlindad, förtjust och konstigt "besatt". Det är inte att vara kär. Jag funderar på att gå i ide. Vill så gärna bort från allt skit just nu. Vill ägna mig åt människorna som är genuina. Gå tillbaka i tiden. Ångra mig. Vill cykla till Magda och stanna där.
Jag måste bort. Jag måste åka någonstans. Jag klarar inte att vara kvar i mitt eget liv. Jag mår illa. Så jäkla illa. Aj.
Är det nu det händer? Är det nu som jag börjar bevisa hur dålig människa jag egentligen är? Är det nu som jag hittat vart jag verkligen ska vara? På botten, nere i skiten. Med andra korkade människor som gör korkade livsval. Med alla andra drägg. Är det nu jag tänker hitta hem till det skit jag alltid trott mig tillhöra?
