Bulimibibeln
Kategori: Allmänt
Sömnlösa nätter då hjärtslagen tycks finnas även utanför kroppen. Nästan så att man kan höra dem och ta på dem. Då hela kroppen pulserar och ingen position tycks tillräckligt behaglig. Kryper i kroppen.
Kollar om grannen är hemma. Han kanske kan komma upp och sova hos mig? Nej. Han tittar på tv hos en kompis. Typiskt :( Plockar fram Bulimibibeln. Bläddrar. Läser olika stycken. Blir ledsen. Vill gråta. Äter lite till. Förbannar mig själv lite mer. Men mest förbannar jag sömnlösheten. Och mest blir jag ledsen. Bulimi. Vilket skit. Vilket skämt. Det kan inte vara en sanning. Igår kanske det var sant. Men idag är det inte sant.
Steg 1: Acceptera att vi har bulimi. Jag himlar med ögonen. Vilka puckon har bulimi utan att fatta det!? Jag är minsann knappast en bulimiflicka. Så det så! Nehe Iza. Isådanafall är du väl ett pucko då. Pucko.
Blir mer ledsen. Dumma bok. Dumma Iza. Dumma Iza att känna igen sig i alldeles, alldeles för mycket.
Jag är stark. Det är bara det att jag skulle behöva lite kärlek och en varm famn.
