Det blir bra
Jag mår bra. Jag sov till 16-tiden idag (mindre bra) men sen kom sebbe och drog upp mig och räddade mig från en isolerad och deprimerad fortsatt eftermiddag/kväll. Vi drack kaffe och umgicks och åkte hem till honom och marinerade kött och sen blev det ett glas vin och en tallrik mat på restaurang.
Han är inte lätt att nå, min kära Seb. Han är mitt ex för övrigt för er som inte vet. Han är en opimist ända in i själen och jag är inte helt säker på om det finns så mycket djup i honom. För mig är det otroligt viktigt att försöka möta människor även på ett djupare plan. Alla i min närhet vet att jag alltid söker personliga diskussioner och personliga möten - sådana med substans och känslor. Jag älskar sårbarhet, närhet och ärlighet.
Jag hade saker jag ville dela med honom idag. Men som sagt, han är en utmaning att ta in i känslomässiga diskussioner. Men jag började lirka. Tog sats och ledde samtalet in på personliga som-man-inte-pratar-med-vem-som-helst-ämnen. Det gick bra. Började med honom och han frågade sedan mig. Jag fick lätta mitt hjärta och det kändes bra.
Nu måste jag verkligen sova. Imorgon ska jag vara på grillkväll med ett helt gäng spännande personer. Jag kommer att vara jättenervös. Osäker. Men jag ska be sebbe att hålla min hand, be honom vara mitt stöd. Han är trygg så det blir bra. Så skönt att återigen vila huvudet mot kudden. Att få sova bort livet är (tyvärr) så otroligt underbart ibland.
