bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Strateg ända in i själen

Kategori: Allmänt

Länge sedan. Har inte haft tid för reflektion. Inte tagit mig tid. Har bara mig själv att skylla.
 
Min midsommar har varit blandad. Mycket konstigheter. Kanske mitt konstigaste midsommar någonsin. Jag känner hur jag dras emellan olika individer och jag vet inte riktigt i vilken värld jag vill vara. Vet inte hur jag ska bete mig. Vet inte vilka jag ska anpassa mig efter. Ingen Iza, du ska inte anpassa dig efter en enda människa.
 
Jag är en strateg. Född eller uppvuxen. Antagligen uppvuxen. Mer miljö än gener. Strategi krävdes i mitt hem. För överlevnad. Ett sätt att få någon slags kontroll i en miljö där kontroll var svårt att få. Det är möjligt att jag blåser upp min egen förmåga - att jag tror att jag kan påverka mer än jag i själva verket kan. Har det alltid varit så?

Du har för stora förväntningar på världen. Va!? Så kan man väl ändå inte säga!? Kan man någonsin ha för stora förväntningar på världen? Klart att man kan. Höga förväntningar leder till stora besvikelser. Besvikelser tar på krafterna. Skapar fall på fall på fall tills man inte orkar resa sig upp längre. Hur många gånger har jag fallit? Hur många gånger har jag rest mig? Hur många gånger är jag beredd att falla?
Jag måste leta vidare. Leta tills jag hittar.
 
Pekar finger åt världen. Pekar finger åt människorna i den. Pekar finger åt mig själv. Gråter en skvätt. Min osynliga gråt, min vän och min fiende.
Du är just nu i mig hela tiden. Jag tillåter dig att stanna. Tillåter dig att förminska mig och mitt värde som människa. Tillåter dig att bryta ner mig. Bit för bit, utan att du ens är medveten om det. Skulle du bry dig om du visste? Antagligen inte. Så varför fortsätter jag? Aldrig ger jag upp. Krigare och strateg. Krigar tills jag stupar. För vem?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: