För att en dag kan innehålla massor. Den kan innehålla glädje. Den kan innehålla sorg. Min har idag börjat ganska dåligt. Mitt matschema går åt pipsvängen även om det idag var helt "okej". Började med frukost. Som
Blev till typ tre frukostar. Inte så bra. Sen mys med en kär vän. Svart kaffe och sällskap piggade upp mig. Sen var jag iväg till en kompis och hennes förtjusande treåriga dotter. Otroligt mysigt. Där åt jag en bit kladdkaka (hon hade bakat och jag vågade inte vara ohyfsad och säga nej, känner henne inte tillräckligt väl). Mer svart kaffe...
Sen vidare till en annan vän och hennes 7 veckors bebis. Jag fick hålla det lilla livet. En underbar flicka som var så mjuk och härlig. Fram till hit var allt tipptopp. Sen kom jag hem vid 19. Åt en matlåda, en apelsin och ett glas mjölk (som planerat). Sen - trötthet skulle hängt med grannen men det blev inget. Känns lite trist. Och så ockuperas tyvärr mina tankar av grabben som klev in i livet för att sen försvinna lika fort. Den fina som jag inte förtjänar. Den snygge som är för snygg gör mig. Den rolige som är för rolig för mig. Han var med en stund. Sen ville han inte mer. Tre månader sen och ändå sitter han kvar :( Låt mig vila nu. Jag orkar inte somna med en känsla av misslyckande. Ire idag igen.
Jag lever, som de flesta andra, ett liv med upp- och nedförsbackar.
Är idag 23 år och efter mer än 10 års minst sagt krystad relation till mat och kropp försöker jag nu hitta någon slags utväg... Just det. Har tydligen en bulimidiagnos också. Men vet inte om jag verkligen ser mig som en "bulimiker" (steg 1; acceptera att du har bulimi)
För er som vill maila finns jag på
[email protected]
Jag gör mitt bästa att svara på allt mellan himmel och jord. För jag vet hur jobbigt det är med ensamheten och hur mycket man kan uppskatta uppriktiga ord från en medmänniska.