Vaknad ganska tidigt idag. Första gången på länge. Åkte och tränade på gymmet direkt på morgonen. Lite Celsius och en banan, löpband, rumpa, mage, armhävningar. Har dåligt blodtryck och var nära att svimma både en och två gånger. Men skönt att komma iväg iallafall.
Frukost när jag kom hem vid tio: råggröt med kesella.
En snabbis på stan och mellis, svart kaffe och päron, på jobbet. Lunch vid 12.30 och sen höll jag mig i schack och balanserad till typ nu. Kaffe med mjölk och ganska rejält med nötter och torkad frukt (ett dricksglas typ). Så nu är jag nöjd. Men lite orolig. Oroar mig för lite allt möjligt. Tröttheten; kommer jag att klara den??? Jobbar hela helgen och ska dessutom antagligen ut på lördag. Plus besök ikväll. Plus att jag vill vara fin. Men jag ska tänka positivt. Hjälper mig knappast att tänka "oj, vad stressigt det kommer att bli". Ska istället tänka "oj, vad roligt det kommer att bli!"
Jag lever, som de flesta andra, ett liv med upp- och nedförsbackar.
Är idag 23 år och efter mer än 10 års minst sagt krystad relation till mat och kropp försöker jag nu hitta någon slags utväg... Just det. Har tydligen en bulimidiagnos också. Men vet inte om jag verkligen ser mig som en "bulimiker" (steg 1; acceptera att du har bulimi)
För er som vill maila finns jag på
[email protected]
Jag gör mitt bästa att svara på allt mellan himmel och jord. För jag vet hur jobbigt det är med ensamheten och hur mycket man kan uppskatta uppriktiga ord från en medmänniska.