Besvikelse
Sådär ja. Bra Iza, verkligen. Vad stolt jag blir.
Klockan är närmare ett på natten och imorgon ringer klockan vid 6. Strax efter tolv kliver jag upp. Vispar. Äter. Nu vill jag egentligen försätta. Ätit en förpackning glass i raketfart. Orkar fan knappt bry mig. Jävla pisskropp. Jävla pisshuvud. Nu är jag superledsen. Och jag vill koka pasta. Men det är slut. Jag vill äta mackor men jag har inga. Jag vill ha chips. Någonting salt. Men jag har inget. Skit också. Jag fryser och är jättebesviken och arg och ledsen. För övrigt är jag duktig på att veta hur jag ska varva sött och salt och fett för att kunna "orka" äta länge. För att kunna trycka i mig så mycket som möjligt (åh vad ledsen jag blir). Tricket är att varva matigt med sockersliskigt. Kombinerar man rätt kan man fortsätta nästan en hel dag med bara några korta pauser. Sen får man ont i käkarna av allt tuggande.
Jag borde ha hört av mig till någon men jag orkade inte. Grannpojken finns en trappa ner. Jag borde ha gått till honom. Men jag ville inte tränga mig på. Och än mindre ville jag förklara. Erkänna. Nej tack! Skit också. Nu somnar jag av ren utmattning. Upp och jobba imorgon bitti.
Besvikelse och bekännelse. Ibland får jag ert stort behov av att erkänna mina "synder". Berätta om mina snedsteg för någon som kan säga "det gör ingenting Iza. Nya tag". Får trycket att lätta lite. Idag likt många andra dagar sätter jag ord på handlingar som jag inte ens vill stå för. För att ta bort en gnutta av skulden. Stå för det din jävel.
