Bulimifri springtur
Jag har haft en riktigt bra dag. En sådan man saknar när den sedan försvinner. Har umgåtts med underbara människor och cyklat med min rosa cykel i vårsolen.
Tog en springtur på eftermiddagen/kvällen. Det är skillnad på springtur och springtur. Jag fick vila från vassa ord och hårda piskor. Iallafall nästan hela rundan. Dessutom övade jag. Allt är en övning för mig för det finns så mycket som är svårt och som tar emot. Idag övade jag på att springa med kläder som sitter relativt tajt. Tights (heter det så?) och en t-shirt som inte var extra lång. I vanliga fall när jag övar på tightsbärande så brukar jag välja ett lite längre linne. Känner mig på så vis mindre exponerad. Sprang i skogen av två anledningar; 1. att öva på tightsbärande är jobbigt när man möter människor 2. att springa bland rötter, kottar och stenar tvingar min hjärna att fokusera på vart jag sätter fötterna istället för på hur tung min kropp är, hur långsamt jag springer, hur mycket fettet dallrar, vilket dålig hållning jag har och så vidare... Jag hade alltså en förhållandevis fin springtur. En väldigt bulimifri sådan om man jämför med hur det har varit på senaste. Anledningen till att jag sprang var visserligen så att jag skulle kunna äta middag utan att få samvetskval. Åt nämligen lunch. Så idag har jag ätit vanlig mat till lunch och vanlig mat till middag. Ingen frukost (vaknade ganska sent) och sen fikade jag en minidammsugare på en kär väns balkong på eftermiddagen.
Mitt liv består av trösklar. Jag har en sådan känsla; att jag ständigt måste se upp för den tröskel jag har framför mig. Ibland kräver den relativt lite koncentration och är ganska lätt att kliva över. Ibland måste jag använda mer kraft. Ibland är tröskeln hög och jag är klumpig och hela min hjärnaverksamhet och fysiska kapacitet måste utnyttjas för att jag ska kunna kliva över. Andra gånger snubblar jag. Ibland snubblar jag på varje tröskel jag möter och kanske börjar fötterna blöda så att jag inte kan resa mig upp på ett tag. Jag längtar till ett liv med färre trösklar och rakare vägar. Idag har trösklarna varit ganska enkla att kliva över - märk väl att min medvetenhet ständigt måste vara med mig så att jag inte snubblar. Allt kräver - livet kräver.
