Egoism
För övrigt är jag medveten om att alla tankar och all energi går åt till mig just nu. Och det känns otroligt hemskt. Mat- och kroppsidéer (och tankar) är isolerande och egoistiskt - slukar all hjärnverksamhet och tycks omättliga.
Inte hjälper det någon att jag inte släpper och att jag inte får vila alls just nu. Varken mig eller någon annan.
Jag bara tar energi. Jag har egentligen behov av att ta mycket mer än jag gör men jag klarar det inte. Gömmer och glömmer så mycket jag kan istället. Vill inte utsätta mina nära och kära för något som bara kräver. Något som skriker desperation och andas hjälplöshet.
Jag kommer att skriva av mig mer senare på dagen när jag har tid (är på jobbet). Jag kommer rakt upp och ner informera om nuläget. Och jag kommer inte att klara av att försöka sprida positiv energi så den som inte orkar ska inte läsa.
