För att det är lättare om det inte finns
Usch. Varför varför varför? Fy så korkat. Åh vad äckligt. Nu mår jag så illa. Och magen gör ont.
Jag är så trött på hets, stress, kropp, fett, socker, hat, förakt, äckel, ångest, tvång, skam, skuld, genans, trötta ögon, bakfulla dagar, planering, smusslande, KROPPEN (igen).
🎶 ät fett och socker tills du spyr 🎶
Jag längtar tillbaka. Är så trött på kontrollförlusten. Är så trött på självföraktet och hatet. Vill bestämma själv. Ge mig tillbaka kontrollen över mig själv och mitt eget liv!!!
Det börjar alltid med kontroll. För mig började det med kontroll. Det började med att kontrollera matintaget. Uppmärksamma och kontrollera. Inte bara mitt eget utan också andras. Utvecklade redan på mellanstadiet ett öga som var extra vaksamt på vad andra åt. På hur andra såg ut. Brorsan åt så lite. Han var så smal. Han hade massor energi och tycktes aldrig vara hungrig. Han gillade inte att äta och glömde om ingen sa till honom. Jag däremot älskade mat. Jag var matglad och för mig var det lycka att äta. Jag var också smal (alltid bland de minsta). Men stark och atletisk snarare än späd. "Iza, du är så stark. Stark, snabb och smidig". Det var vad man tyckte. Jag ville tvinga brorsan att äta. Antog mig som uppgift att göda honom och pikade honom jämt och ständigt för hans magerhet och snåla aptit. Stackars fina bror ❤ hur kunde syster vara så elak?! :( "Iza, jag är Johannes mamma. Den där diskussionen ska jag ta" Men jag fortsatte. Svårare än så var det inte. Jag fick hållas och klarade tillsägelser då och då utan att överhuvudtaget låta dem hindra mig - kontrollbehovet var för starkt! Så avundsjuk. Jag ville också slippa matlust, glömma att äta och ha massor av spring i spinkiga ben. Är det inte konstigt med en unge på 10 år som ständigt ska hacka på sin lillebrors matintag och få honom att äta mer? Varför tänkte ingen på det? Hände det inte? Märktes det inte? Fanns det bara i mitt huvud?
Det finns så mycket i mitt huvud. Finns så mycket ilska, besvikelse, sorg och uppgivenheten. Men det finns också massor av glädje, skratt, kärlek och värme.
Gödningsbehovet har utövats på ett gäng människor under mina dagar. Vissa människor kan jag inte stå emot att vilja styra. Andra rör mig knappt i ryggen. Behovet är inte fullt lika starkt längre. Men vissa situationer och vissa människor triggar mig fortfarande och jag hatar mig själv när det slår på. Känner mig hemsk och kan lägga enorm energi och planering på att försöka styra så mycket som möjligt utan att det ska upptäckas eller skapa misstankar eller irritation. Jag har ett gäng tricks. Ett helt lager med lögner och idéer som kan ge ett ökat respektive minskat intag. Ökad respektive minskad rörelse. Jag har lärt mig. Min hjärna planerar. Och mina ögon ser.
Den här informationen får räcka för idag. Jag borde förklara närmre. Situationsbeskriva för att öka förståelsen hos läsaren. Men jag orkar inte riktigt idag. Det här var mer delande och mer historia än jag ursprungligen hade tänkt.
Han berättade att en kille som han jobbade med spydde upp sin lunch under en period. Mina öron blir stora, blicken vass och tankarna många. Jag går igång och säger med eldat engagemang; Hur visste ni det? Vad gjorde ni åt det? Ni måste ju ha gjort något!? Ifrågasatt??? Det är inte normalt beteende! Så ska man inte vilja göra!!! Vem höll i honom? Vem gav honom en kram när han berättade eller när han fick lust att kasta upp det han nyss fått i sig? Vem sa att han inte behövde? Att han inte SKA? Vem frågade hur han mådde? Vem sa att han är fin? ❤❤❤ Vem sa att han ska älska sig själv och att hans väg är fel väg att gå?
Fick mest förvåning till svar. Som vanligt med folk. HUR KAN NI INTE TA DET PÅ ALLVAR!?!? Mitt hjärta börjar blöda för pojken med huvudet i toastolen. Skit också, varför fanns inte jag vid hans sida? Varför bryr sig ingen? "Jo... Vi förstod ju att det inte stod helt rätt till när grabben plötsligt gick från noll träning till två pass om dagen. Verkade inte helt hälsosamt". Jaha!? Ingenting mer med det eller? Vet ni hur ONT han antagligen har inuti? Och ni väljer att blunda? Ni kan inte förstå! Är det så att ni inte orkar!? Jag vill bära pojken som luktar svett och spya. Man får inte blunda.
Bloggadress: http://captivatedminds.blogg.se