Som gömd och glömd är man ingenting
Jag gömde och glömde på förmiddagen. Låtsades som ingenting. Sen mötte jag K, min psykolog. Jag gömde och glömde lite mindre. Nu är jag så trött och så disträ att jag knappt vet vad som är höger och vad som är vänster. Jag är så otroligt ledsen. Det är som att inte få luft.
Som ett ständigt upprepande mantra i mitt huvud;
Jag är ingenting.