Guess Shit Happens
Ganska snart efter det att jag skrev förra inlägget slog det slint i huvudet på mig. Jag som hållit mig i skinnet väldigt mycket längre än på ett bra tag. Två djupa tallrikar fylldes. En med socker-fett-äckel-goja (klarar inte att gå ut till affären och införskaffa hetsmat, så jag skrapar ihop det jag har) och en med spaghetti. Äter om vartannat. Får ångest. Halvtömmer båda innan jag kommer på vad jag håller på med. Dricker en liter vatten och stoppar fingrarna i halsen. Så jävla korkad. Sitter på toagolvet alldeles tom. Trött. Sätter på musik och lägger mig på vardagsrumsgolvet med en filt över min kropp.
Erik ringer och frågar efter sina mjukisbrallor. Jag känner mig som ett kolli och ser ut som ett kolli. Jag berättar att de hänger nere i torkrummet men säger att jag självklart går ner och hämtar dem. Reser mig upp. Fan så jag ser ut. Och som jag luktar. Stoppar tuggummi i munnen och trär en munktröja över huvudet. Skitsamma. Gråter inuti.
Vi soffhängde till nu. Nu skulle han träna. Och jag har fortfarande inte tvättat färdigt. Jag satte igång två maskiner nu och har en maskin kvar. Torktumlaren är igång och torkrummet är fullt av nytvättat. Han tränar - fan, jag borde också röra mig då. Mår så dåligt när någon tränar om jag inte själv har gjort detsamma. Jag måste. SKIT OCKSÅ. Och imorgon kommer kusinen vid 10.30. Jag måste städa för hon har aldrig varit här. Socker, havregryn, smör, pasta och gegga överallt i mitt kök. Sorg i min kropp. Nu hinner jag inte sitta här. Jag vill sova! På med springkläderna tjockis. Ut och spring. Då kanske du kan låtsas som att kvällens snedsteg aldrig inträffade.
