Inte lätt alla gånger
Jag mår ganska bra. Bättre än vanligtvis för jag är liksom vaken. Om än lite ångestfylld. Hjärtat dunkar och hela kroppen känns darrig och jag känner mig nervös och snurrig. Kan få en plötslig lust att krypa ihop och gråta, trots att jag inte har några tårar. Förstår inte riktigt varför men jag står ut så länge det är hanterbart. Idag är första dagen som jag faktiskt "skött" mig (nästan enligt konstens alla regler) och jag planerar att försöka fortsätta med det idag. Kanske därför jag är lite ledsen och ångestfylld? Blir alltid nervös inför dagar då jag har tänkt att "sköta" mitt ätande. Finns så mycket som kan gå fel och det är så mycket rädslor och känslor som flyger över mig. Och planeringen är så viktig. Och jag blir nervös för plötslig hunger. Nervös för plötsliga infall. Nervös för att jag inte vet exakt vad jag "bör" äta.
Åt iallafall ett äpple och kaffe med grädde till frukost. Visserligen ingen "godkänd" frukost men bättre än ingenting. Sen en matlåda till lunch (kyckling, ris och curry). Hade tänkt att ta ett äpple till eftermiddagskaffet (mellanmål). Tog fram äpplet, sköljde av det och skar av en bit. Jag äter nämligen nästan alltid äpple med kniv. Skulle ta en tugga av det avskurna äppelbiten förde den mot munnen men hejdade mig. Nej Iza. Du behöver faktiskt inte äta ett äpple. Du ska äta middag sen. Skamsen lägger jag tillbaka äppelbiten och äpplet i en plastpåse. In i kylen. Bra Iza, det känns mycket bättre. Duktig!
Vid sex har jag tänkt äta middag. Jag har syra i min mage och är därför rädd att jag när middagen är slut ska tappa greppet. Men jag ska försöka att stå emot. Jag får ju ibland en känsla av att vara sur inuti. Som att min pH-balans inte stämmer. Som att jag måste svulla/hetsa för att skapa neutralisering (tyvärr lyckas jag nästan alltid gå över den neutrala gränsen så att jag istället blir basisk).
