It's okey not to be okey
"Why am I doing this to myself?"
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf.
No, no, no, no, no...
Don't lose who you are in the blur of the stars!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
Brushing my hair, do I look perfect?
I forgot what to do to fit the mold
The more I try the less it's working
'Cause everything inside me screams
No, no, no, no, no
I forgot what to do to fit the mold
The more I try the less it's working
'Cause everything inside me screams
No, no, no, no, no
Don't lose who you are in the blur of the stars!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
But tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
There's nothing wrong with who you are!
Fantastisk text ♥ Alldeles på pricken. Så sann. Så klok. Låten spelas på repeat i mitt hem och i mitt huvud.
Jag har en bra förmiddag. Jag har varit på stormöte med jobbet på morgonen. Tog plats. Så som jag gör när jag orkar. När jag inte bara sitter och tänker på hur jag ska göra med allt, med hungern, med kroppen, med livet. Då intar jag ordföranderollen vid gruppdiskussioner och blir gruppens språkrör. På det viset står jag ut längre. Jag tycker nämligen alltid att det är hemskt att vara på ett möte där man ska sitta och lyssna i två-tre timmar. Det skapar en otroligt stark flyktkänsla och stress och bygger upp inför en hemsk fortsättning på dagen (med allt vad det innebär för mig). Men om jag har orken att försöka att engagera mig så står jag ut lättare. Sista timmen var jobbig. Då tittade jag på klockan hela tiden. Satt och trummade med fingrarna för att hålla mig sysselsatt. Letade olika rytmer. Räknade i huvudet, försökte att lyssna på det som sades. Försökte att undvika att titta på klockan. Så som jag alltid gör. För att stålsätta mig från lusten att SPRINGA därifrån. Men en timme är lättare att hantera än två och en halv som hela mötet tog.
Nu måste jag försöka att hantera min energi. Inte ta ut mig så som jag vanligtvis tenderar att göra. Inte vara rädd att förlora energin och därför maxutnyttja den. Det blir så fel då. För då är jag i himlen första halvan av dagen. Sem hamnar jag i avgrunden. Balans Iza. Försök att lägga band på dig själv. Försök att slappna av. Försök att inte stressa upp dig eller oroa dig för nästa fall. Det är inte farligt att ha energi. Det är inte farligt att känna sig glad. Men det känns så läskigt. Skräckblandad förtjusning.
Nu blir det kaffe. Sen ska jag springa min långa runda. Den på 13 kilometer. Jag åt frukost i morse (havregrynsgröt med banan) och ett äpple till förmiddagskaffet. Nu ska jag springa så att jag med bättre samvete kan försöka hjälpa mig själv att få till åtminstone en dag utifrån "matschemat".
Ska försöka känna tacksamhet. Ska försöka vara glad för att solen skiner. Ska känna tacksamhet för de fina människorna som jag har runt omkring mig ♥ Ska försöka bygga upp hopp i min kropp. Bygga upp hopp för mig själv och för hela mänskligheten.
Idag ska jag försöka tro på mig själv och på livet.
