Klarare tankar. Lugnare sinne.
Äntligen sköljer lugnet över mig. Äntligen kan jag tänka lite klarare. Äntligen är jag inte längre lämnad ensam i mitt alldeles bäcksvarta stormiga hav.
Jag försökte att ta mig ur med hjälp av andra. Men det gick inte. Jag behövde mer draghjälp än vad som var möjligt att få. Så jag hjälpte mig själv istället. På det sätt jag alltid "hjälper mig själv". Idag krävdes det mycket för att lugnet skulle slå till. Och jag är ytterst tacksam för att jag nu nått ett känslofritt, lugnt tillstånd. Tillvägagångssättet var (är) visserligen kanske inte så bra för mig, men att gå från svart till mer avstängt är så oerhört skönt. Så jag är tacksam. För dagen har varit helvetisk och jag har verkligen bara önskat att allt ska ta slut.
