Kom nära. Men inte för nära. Och bara när jag vill.
När någon är på för långt avstånd från mig, fysiskt, intellektuellt och emotionellt, så vill jag ha dem närmre. Har jag någon för nära vill jag öka avståndet. Jag borde försöka slappna av mer och bara tillåta mig att följa med. Låta någon annan styra avståndet och inte drabbas av panik när så sker. Har det med osäkerhet att göra? Otrygghet? Kontrollbehov?
Jag skulle behöva öva på att överlåta ansvaret på min medmänniska. Men då krävs en inre trygghet. Och en inre styrka. Och en stor tillit.
Jag drömde om stora, runda, gröna fantastiska ögon. Seende ögon som skär igenom allt och ser rakt in i själen. Ett fint och försiktigt leende. Mina kinder blir rosiga och jag vill krypa nära. Vill att ögonen ska vila på mig. Möta mina. Vill att ett leende ska locka fram ett till. Ser din blick alltid ut såhär? Är den alltid lika genomskärande? Alltid lika intensiv? Eller beror det på vart du vilar dina ögon?
Ögonen och leendet får gärna dyka upp igen ♥ Jag blir varm i själen och längtar och saknar något som inte finns. Vill kärleksfullt lägga mina händer runt ditt ansikte och kyssa dig på pannan. Sen på kinderna. Halsen. Överläppen. Underläppen. Hela din mun. Vill få dig att förstå hur mycket kärlek du förtjänar och hur fin du är.
