Tredje dagen och jag faller.
Jag trodde att jag skulle klara dag tre också. Vad hade jag förväntat mig? Jag klarade mig fram till 23.30. FAN.
Men jag respekterade mig tillräckligt för att inte äta för mycket. Och jag åt fort. Stående. För att kunna göra mig av med det direkt. Är det respekt?
Nu är jag alldeles slut. Och känner mig smutsig. Syra i min strupe, syra i min mun, syra i min mage. Klarade nästan hela dagen. Fan också. Varför gör jag såhär??? Fullkomligt oduglig är vad jag är. Fan så vidrigt. Jag har umgåtts hela dagen. Fram till 23.30 då jag lämnade grannen för att gå upp till mig. Det hade byggts upp under kvällen. Jag hade tänkt tanken men försökt att ignorera den. Ignorera ut den.
"Hon behöver också röra på sig".
En kommentar som spädde på min vilja att krossa, förgöra och förstöra. För det måste ju vara det jag gör med mig själv? Det var en kille som hjälpte Erik med en parabol som behövde ett par extra händer för att bära ner saker till bilen. Jag erbjöd mig. Erik sa någonting om att "jag kan nog också få med mig det där iochförsig". Och då kläckte installeraren den kommentaren. Jag vet att det inte var illa menat. Han är en skojfrisk man. Det kom naturligt, i förbifarten. För mig var det som ett hugg i magen och skammen infann sig. Han tycker att jag är tjock. Att jag måste röra mer på mig. Undrar vad Erik tänker nu. Tänk om han reflekterar. Tänk om han tänker "oj, det var ju en tokig kommentar till en tjej som Iza. Den klarar väl inte hon med sitt idiotiska huvud. Fast det är ju sant. Hon behöver gå lite extra i trappor". Usch. Det är orimligt hur jag kan få en skämtsam kommentar till något riktat mot mig. Men tänk om det var det? Tänk om han tyckte att rumpan är för stor? Låren för tajt ihopsittande och magen för putig? Varför ser jag ut såhär????????? Blääää. Om jag hade varit smal så hade kommentaren aldrig blivit tagen på allvar. Då hade jag förstått att det var ett skämt. Men i nuläget ser jag ut som någon som behöver gå extra i trappor. Och då måste det finnas ett uns sanning i det denna man sa.
Magen började kurra. Den kurrade högt. Skit, jag är hungrig. Tittar på film med Erik. Magen kurrar igen. Han lägger en hand på magen och frågar om jag är hungrig. Åh herregud. Vad ska jag svara nu? Jag åt ju nyss thaikäk?! För tre och en halv timme sedan åt jag hälften av den stora portion thai (det är som två portioner). Gud vad pinsamt. Jag borde inte vara hungrig. Bara en tjockis är hungrig fast den nyss har ätit. Just precis Iza. Du är ju en tjockis. Detta gjorde mig återigen obekväm i min kropp. Dumma dumma dumma kropp. Svarar nej, jag vill inte äta. "Men skärp dig, du har ju kvar mat i kylen. Jag hämtar". Nej, jag vill inte ha. Han lade ner direkt och min skam hade ökat i gradantal. Vad tänker han nu? Ätstörda dumma flickebarn. Knäppa jävel. Ät när du är hungrig sluta när du är mätt. Sov och motionera. Så jävla svårt kan det väl inte vara? Vilken idiot! Och tjock är hon också. Trots att hon ibland inte äter så är hon tjock. Hon måste ju äta massor i hemlighet. Annars ser man inte ut som en svullen gris. Så får jag för mig att han tänker. Och att han stör sig. För vem stör sig inte!? Vilken jobbig person - kan hon inte bara vara normal? Kan hon inte bara äta normalt och sluta vara så omoget uppfuckad!?
Om mindre än sex timmar så ska jag upp. Jag måste sova. Förlåt alla. Förlåt att jag är så vidrigt vidrig. Förlåt att jag inte är stark nog. Förlåt att jag inte bara blir smal och fin och hälsosam. Förlåt att jag inte kan behärska mig. Inte kan kontrollera mig.
