bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Underlägsen

Kategori:

Kan inte skaka av mig underlägsenheten. Den ligger och maler och maler och maler och maler. 
 
Spelat musik på hög volym och försökt att få kroppen att gå dit jag vill. Försökt att få händerna att göra det jag vill att de ska göra. All disk och all röra. Nu har jag slängt in allt i mina skåp och garderober. Sabina kommer snart. Hon känner inte mig. Jag kan inte säga till henne att jag inte riktigt får mitt liv att fungera just nu. Kan inte skylla röran på det. Orkar inte dammsuga, det här får räcka. 
 
Jag tar på mig en blommig klänning och ett par vita spetsstrympbyxor. En vit spetströja för att inte känna mig naken över axlarna. Håret upp i en rosett mitt på huvudet. Ja, ni hör ju. Är jag fem år eller? Fan Iza, tuffa till dig. Förstår du inte att ditt attraktionsvärde sjunker till botten när du klär dig så här? Ingen vill knulla en femåring. Det är lika bra. Jag vet inte om jag vill bli knullad. Jag ifrågasätter allt jag gör just nu.
 
"Du tillhör inte kategorin kvinnor som jag eftersöker"   
 
Nej Erik. Jag vet det. Får lust att säga detsamma tillbaka; "Du tillhör inte kategrin män som jag eftersöker". Men det vore fånigt. För jag tänker inte så. Jag går inte efter en kategori. Människor förvånar mig ständigt och man kan faktiskt falla för något man vanligtvis inte faller för.
Jag borde inte ta illa upp. Erik är min vän, inte någon potentiell pojkvän - han är ju min älskade extralillebror! Så huruvida han finner mig attraktiv eller inte borde inte röra mig i ryggen. Fast det gör det. Det är väl inte konstigt? Eller?  
Vad min riktiga lillebror (japp, jag har en sådan!) tycker om mitt attraktionsvärde är också obeskrivligt viktigt för mig. Jag frågar honom varje gång jag träffar honom. Jag uppfattar en blick eller en min och besvarar den med orolighet. Frågar "Vadå, vad är det? Ser jag konstig ut? Är det något som är fel? Är jag ful?". Han har tröttnat på det nu. Han blir alltid förvånad och fattar inte varför jag ständigt tror att han tycker någonting negativt när han tittar på mig. "Varför gör du alltid sådär?". Jag vet inte Johannes. Hoppa in i min hjärna så ser du att det inte är så himla enkelt. Tror att alla blickar är kritiskt granskande och dömande. Världen kretsar inte kring dig din mupp!
 
Kan inte skaka av mig underlägsenheten!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: