Vakna! Lev!
"Ny dag, nya tag"
Urk för det uttrycket. Så välanvänt. Söndernött? "Ny dag, nya möjligheter", "Ny vecka, nya tag". Vänder sig alltid lite i magen när jag ser dessa uttryck på t ex Facebook (ett forum där detta används flitigt). Varför reagerar jag med att rygga tillbaka? Jo... Till att börja med ser jag misslyckanden. Jag ser sorgsna själar som inte är nöjda med vad gårdagslivet gav dem. Själar som är besvikna. Och det gör mig ledsen. Sen tänker jag också att det är så tragiskt. Ständigt detta "nya liv", ständigt denna strävan. Kommer man någonsin fram? Varför har man ett ständigt behov av att förändra? När han man nått "sitt nya liv", "tagit sina nya tag", "levt sin första dag på resten av sitt liv"? Tänk om detta letande gör att man inte kan hitta? Att man missar när det väl sker?
Det som också far genom mitt huvud när någon använder ett nu-kör-vi-på-nya-livet-uttryck är sorgen över att detta uttryck med största sannolikhet snart kommer att användas av samma person igen. Ständigt pendlande mellan hopp och besvikelse.
Jag har slutat lova mig själv saker. Under längre tid än jag kan minnas har jag byggt mitt liv utifrån regler, löften och mål. Det har nästan alltid slutat i besvikelse. Jag har lovat mig själv så mycket som jag aldrig kunnat hålla. Jag har haft så många regler som jag inte lyckats följa. Så många mål som jag inte lyckats uppnå. Det är förödande för självtilliten och självrespekten att lova och lova och lova men sedan aldrig kunna hålla. Man tappar hoppet och lever tillslut bara i besvikelsen.
För den som tycker att jag irrar och inte talar i klartext, kan jag förtydliga att jag framförallt syftar på regler, löften och mål gällande mitt huvudtema i livet - mat och kropp (stor SUCK och himlande ögon). Jag har alltid ÄLSKAT "ny dag, nya tag", "Ny vecka, nya möjligheter", "första dagen på resten av ditt liv". Det har fått mig att surfa på vågor av livslust och hopp. Gett mig en ofantlig mängd energi och vilja. Fått mig att tända min inre livseld och väcka min glädje inför livet.
Yes! Nu jävlar Iza. Nu ska du återvinna kontrollen. Nu ska du äntligen tycka om dig själv. Nu ska du lyckas! Nu kör vi!. Studsat upp ur sängen och trallat Haha, allt kommer att bli så bra nu. Vad duktig jag är! Kontroll är det bästa som finns. Ingen annan än jag bestämmer över mitt egna liv :)
Jag kan inte låta bli att le när jag nu skriver det här. Åh! Ingenting slår den känslan. Som jag saknar den... Det tokiga är att alla mina regler, löften och mål har varit ouppnåeliga. ALLTID. Det har alltid blivit fel någonstans på vägen. Det slår över åt alla håll och kanter. Den kontroll jag en gång hade försvinner och ersätts av en hemsk kontrollförlust. Den inre livselden kvävs och min glädje inför livet blir till totalt mörker. Från att älska till att hata på en sekund. Från hopp till besvikelse. Färgglatt till svartvitt. Ingenting kan beskriva dessa ständigt åtekommande fall. Till slut vågar man inte längre tända livelden. Vågar inte surfa på vågor av livslust och hopp. Vågar inte väcka glädjen inför livet. Slagen har blivit för många och det lilla som finns kvar har ingen kraft till att resa sig igen. Till slut är hela ens väsen krossat och det finns inte längre plats för det hopp och den kontroll som förut var ens liv.
Jag vet inte om något av detta för dig som läsare går att begripa? Jag har svårt att hitta de rätta orden. Finns så mycket jag vill förklara utan att jag vet hur. Som vanligt är förvirringen och dubbelheten och splittringen i kroppen väldigt stor. Jag tar jag ett steg i taget. Tillslut kommer hela bilden vara skapad. Börjar med konturerna och sen fyller jag i lite åt gången.
Är för övrigt inte dummare än att jag inser att mitt liv behöver hitta nya regler, löften och mål. Som inte är ouppnåeliga och som inte är ett hån mot min existens. Detta har jag vetat länge. Jag tror att jag (emellanåt) vet ganska mycket om vad som är rätt väg att gå. Det är bara det att jag inte förstår hur jag ska kunna hitta vägen och sen fokusera på att hålla riktningen. Vet inte hur jag ska kunna omfamna det jag bör lära mig att omfamna - MIG SJÄLV.
