bulimiza.blogg.se

Jag vill leva. Inte vänta på att livet ska börja.

Another day in paradise

Kategori: Allmänt

Färska frukostmackor, sallad, avokado, tomat, skagenröra, smör, äppeljuice, ägg, kaffe och bullar. Dukar upp ett frukostbord till mig och två av mina absoluta favoritpojkar. 
 
"Gud vad vad hungrig jag är"
"Ät då"
"Jag ska ju det!"
"Dåså, vad klagar du på?"
 
Jättehungrig var jag. Trots att jag har ätit alldeles alldeles för mycket de senaste dagarna. Jag har nog klagat lite väl mycket på mättnad respektive hunger till pojken som på skämt svarade på mitt hungersutrop. Jag blev lite orolig. Det sådde ett frö inuti. Typiskt. Skit också Iza, nu har du varit alldeles för öppen om hur hungrig och mätt och äcklad och utsvulten du är. Alldeles för mycket tjat om fucking jävla mat. Nu har han tröttnat. Nu är han irriterad. Han vet ingenting om mitt verkliga förhållande till mat. Och jag vill inte bjuda in honom så varför låter jag honom få veta om min hunger och min mättnad och allt däremellan?
 
Han skämtade bara. Det gör mina buspojkar. Men jag har svårt för skämt som rör just sådant. Utsvulten (en känsla, inte en sanning) äter jag en stor dubbelmacka med allt möjligt pålägg. Jag och Emil äter så att det står härliga till. Nicke är lite för morgontrött. Han äter inte frukost direkt när han vaknar.
 
Det är kladdigt. Svårt att hålla i den välfyllda mackan och svårt att äta med finess. Känner mig som ett vilddjur och försöker diskret täcka min mun när jag tar tuggor från min macka. Emil blir proppmätt. Jag med. Säger jag det också? Det gör jag säkert. Delar en bulle i två delar. Äter halva genom att doppa den i mitt kaffe. 
 
"Fasen vad du äter Iza"
 
Spela cool. Reagera inte. "Jag vet" svarar jag självsäkert och försöker att diskret och obrytt byta samtalsämne. Och så börjar det. Tjockis-Iza, tjockis-Iza, tjockis-Iza. Äckliga jävla människa. Måste äta mer eller gå och spy. Fan också. Hur löser jag det här? Vi åker till tippen och sen skjutsar jag hem Emil. Nicke följer med hem till mig igen. Min hjärna är i full gång. Hur länge sen var det jag åt mackan? Måste spy. Måste försöka. Kommer Nicke höra? Ger honom ett filmklipp att titta på och skyndat in i badrummet. På med kranen. Snabbt försök. Nej, det kommer att låta för mycket. Återgår till soffan och lägger mig och vilar. Han går hem till sig. Så fort jag hört porten gå igen i trapphuset låser jag min dörr och skyndar med fingrar. Sådär. Bättre? Nej Iza. Du kunde bara ha skitit i att äta som en gris till att börja med. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: