En tagg i din famn
Kategori: Allmänt
Jag vaknar med ett molande obehag som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är över. Så mycket som är över. Jag vill skaka av mig men kan inte. Jag vaknar i röra. Inuti i mig. Inuti mitt hem. Vill sova (och äta) bort min dag men plikter såsom arbete väntar och jag får se till att helt enkelt bara kliva upp. Skjut åt sidan. Jag kan inte det. Det känns och osynliga tårar rullar ner för svullna kinder. Jag saknar så att det gör ont. Ångrar så att jag hatar. Hatar så att jag ångrar.
Kom tillbaka. Jag saknar er. Ni lämnar sår i mig när ni vänder mig ryggen. När er famn inte längre står öppen. Jag behöver famnar att krypa in i. Stora, snälla, varma, trygga. Ärliga famnar. Det är så jobbigt när det finns någonting som ligger i vägen. Som en tagg i den annars så mjuka och välkomnande famnen. Då blir jag förtvivlad. Fundersam. Hur tar man bort en tagg som är dukig på att gömma sig? En tagg som anpassar sig och dyker upp när man minst anar det. Det gör ont. För ont för att vara vaken. Jag måste sova en stund igen.
