Leva i Nuet
Kategori: Allmänt
Tänk vad svårt det är. Att vara just här. Just nu. Att inte vara på väg. Ständigt i framtiden.
Sedan, när det är bättre.
Sedan, när man är lyckligare.
Sedan, när man är mer älskad.
Sedan, när man är mer lyckad.
Sedan, när livet börjar.
Är det ett sätt att stå ut? Att stå ut med nuet? Ständigt hoppas på någonting bättre, tro på någonting bättre. Men missar man inte det fina i nuet? Springer ifrån det, siktet endast inriktat på sedan.
Jag är en prestationsprinsessa som på många plan slutat prestera.
Jag är en kroppshatare som smått börjat acceptera.
Jag är en kontrollmänniska som har börjat släppa på tyglarna.
Jag är en evig jämförare som börjat försöka sluta jämföra.
Jag är någon ful som börjat bli vacker.
Jag är någonting elakt som börjat bli snällt.
Jag är någonting korkat som börjat bli intelligent.
Jag har blivit ratad.
Jag har blivit bortstött.
Jag har gjort misstag.
Jag har försatt mig i svåra situationer.
Jag äter pizza.
Jag äter pasta.
Jag dricker alldeles för mycket vin och sprit (vem bestämmer vad som är för mycket?).
Jag äter oregelbundet.
Jag röker cigaretter när jag känner för det.
Jag snusar när jag känner för det.
Jag sitter alldeles, alldeles stilla och trotsar träningstvånget.
Jag börjar leva.
Jag börjar må bra.
Jag lär mig massor.
Jag börjar uppskatta.
Jag tackar mig själv och jag tackar alla rumtomkring mig. Är mer levande än jag varit på länge för stunden. Igår lagade jag mat. Jag åt maten med några av mina finaste vänner. Jag drack några glas vin. Rökte ett par cigaretter.
Jag lär mig att försvara mig själv. Jag lär mig att försvara andra. Jag försöker att acceptera mig själv, stå upp för mig själv, vara stolt över mig själv. Försöker att älska mig lika mycket som jag älskar andra. Försöker att se det fina i mig på samma sätt som jag klarar av att se det fina i andra. Jag ska försöka ta hand om mig själv.
Den enda gången jag backar är när jag tar sats.
Jag ska bli mitt starkaste jag. Genom att göra precis som jag känner för. Genom att skita i allt vad det innebär att vara duktig. Genom att skita i måsten. Borden. Göra vad jag vill. Det jag känner för. Det är det svåraste som finns. För mig är det det absolut svåraste som finns. Och det kommer att få mig att må bra.
Hösten är underbar. Jag tog en höstpromenad på morgonen. Utan tvång. Inte för framtiden. Inte för kroppen jag ännu inte har. Bara för stunden. För nuet. För att må bra. Jag ska tillåta mig att känna alla känslor jag har och jag ska vara ödmjuk inför dem. Tårar, skrik och skratt. Allt ska få vara med.
VI LEVER NU.
Vi måste försöka även när det är svårt.
