bulimiza.blogg.se

Mitt hjärta dunkar otroligt ivrigt. Inte ångest. Glädje? Sockerrus? Någonting är det. Men det stör mig inte. Sätter mig med gitarren i knät. Spelar, sjunger. Vill spela och sjunga mer. Har skrivit några nya små truddelutter den senaste tiden. Det känns bra. Och jag älskar min nya lilla hejare som hjälper och pushar så mycket att det är galet. Lilla gumman ♥ Det hjälper mig så mycket att jag till och med kan försöka tro på mig själv.

 

Jag hade en fantastiskt mysig gårdagskväll. Samling av rara människor och alkohol. Jag hade roligt, blev full på ett toppensätt. 

Känner mig fortsatt lite svullen tyvärr men det ger sig förhoppningsvis. Har hållt i sig några dagar nu, med vissa uppehåll. Matmässigt rullar det på. Jag är duktig. Duktig på att inte bry mig. Duktig på att avstå träning. Duktig på att försöka äta exakt vad jag känner för. Även om jag någon gång ibland spyr litegrann om jag blir för stressad av någonting jag har fått i mig. Men det hjälper mig bara att upprätthålla arbetet framåt.

Jag är väldigt trött och ska upp tidigt imorgon, börjar klockan 7. Så nu är det sängen för min del. Önskar jag fick skeda med grannen inatt igen. Sov hos honom igår och känner mig så trygg i hans sällskap. Men det verkar som att han har börjat träffa tjejen som han dejtar lite mer frekvent. Kanske att han faktiskt håller på att falla - vad vet jag. Skulle bli ensamt om han gick in i ett seriöst förhållande...