bulimiza.blogg.se

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Alla mina pekpinnar och höttande fingrar. Alla mina tankar och känslor och idéer. En näsa som är alldeles för duktig för att lägga sig i blöt. Överallt ska jag vara, allt ska jag blanda mig in i. Det skapas en så stark känsla inuti som knappt går att stoppa. Men jag ska lära mig. Jag måste lära mig. Alla fungerar inte som jag och jag MÅSTE låta människor fungera som de fungerar. Något annat är inte rättvist.

Två människor som jag älskar har jag nu ställt till det för. Jag ville väl men inser att det var fel. Jag trampar med stora fötter där inte ens små fötter hör hemma. Och ingenting mer kan jag göra än be om ursäkt. Och jag undrar för mig själv om förlåt ens räcker till. Åh vad jag hoppas att detta ordnar sig. Jag hoppas att sådant som inte är uträtt blir uträtt och jag hoppas att dessa starka, underbara människor kommer att kunna hjälpa varandra till det bästa för dem båda.

 

Jag kommer att lära mig. Jag försöker verkligen att lära mig av mina misstag. Alla mina pekpinnar och höttande fingrar ska jag använda med mig själv istället. Peka på mina fel och lära mig att i vissa lägen ska man inte göra annat än att låta andra sköta sitt eget. Även om en känsla inuti är så stark, så stark. Då står man emot. Då ska jag stå emot.

 

Ett hjärta till dig ♥

Och ett till dig ♥