bulimiza.blogg.se

Det är nu det är som svårast. När man sovit hela gårdagen och hela natten, med paus för att trycka i sig ofantliga mängder av ofantligt onyttiga produkter. Egentligen skulle jag kunna fortsätta, det är alltid risken med mig när jag väl börjat. Jag vaknar och vill fortsätta. Fortsätta äta och fortsätta sova. Men jag vet att jag mår dåligt av det. Konsekvenstänkande.

 

Kaffet i min hand. Välfyllda kylskåp. Välfyllda skafferi. Välfyllda frys. Det är riskabelt att befinna sig i mitt hem idag. Men jag har blivit så mycket starkare den senaste tiden. Och jag tror att det är dags för mig att försöka klara av en sådan utmaning. Dags att mitt i känslohavet försöka koppla på hjärnan. För är jag sugen på mackor, pasta, glass, choklad och grädde egentligen? Vad ger det mig egentligen? Det är fantastiskt att jag ens har möjlighet att resonera på det viset. Att jag klarar det. Resonemang är annars inte möjligt i en sådan situation. Hjärnan får vanligtvis inte vara med. Men nu får den. Och nu ska den.